Att flytta är en stor bedrift för mitt hjärta
Det kommer bli så bra, så fint. Eller??
Idag har vi varit så flitiga och packat massa saker, gick så fort. Men nu har vi gett upp. Vi tar lite i taget. Mycket är lämnat i "loppis lådan", man måste vara hård mot sig själv ibland, annars åker bara skiten med till nästa ställe.
Men när jag väl satte mig ner och tittade runt så ville jag bara packa upp alla saker igen, ställa iordning dem och städa upp. Vill inte lämna min lägenhet! Min första sambolägenhet. Min och C´s. Herregud vilken ånget. Varför är jag så känslig?! Har ju flyttat en massa gånger förut. (8ggr)
"Vill inte vill och blir åter kysst...."
Aja,jag kommer nog gråta över detta 40 gånger till innan jag ger mig. Stå ut, jag är sån.
Förresten så hörde jag en gammal låt på radion idag. Mindes tillbaka till mamma och pappas vardagsrum när jag var liten. Tänker på storstädning,rena lakan som ska vikas,vädring,och en mamma som dansar så elegant ( eller försöker, hiih) Eros Ramasotti blandat med denna låt:
You are the candle, love's the flame
A fire that burns through wind and rain
Shine your light on this heart of mine
Till the end of time
You came to me like the dawn through the night
Just shinin' like the sun
Out of my dreams and into my life
You are the one, you are the one
Said I loved you but I lied
'Cause this is more than love I feel inside
Said I loved you but I was wrong
'Cause love could never ever feel so strong
Said I loved you but I lied
With all my soul I've tried in vain
How can mere words my heart explain
This taste of heaven so deep so true
I've found in you
So many reasons in so many ways
My life has just begun
Need you forever, I need you to stay
You are the one, you are the one
You came to me like the dawn through the night
Just shinin' like the sun
Out of my dreams and into my life
You are the one, you are the one
Man måste kunna lämna det gamla och gå vidare för att utvecklas...det går inte att stanna kvar i det förflutna hela tiden, då står livet still och blir nog enormt trist..men jag förstår hur du känner, de tankar och känslor du haft för den lägenheten. Men nu börjar en ny fas i livet..husägarfasen! Tro mig, den är stor!! Dina minnen kommer du ju i alla fall altid att ha kvar..(nåja, nästan alltid i af)och det är lättare att minnas saker som man lämnat...av någon anledning..Jag saknar ju den tiden när ni var små enormt mycket även om jag trivs med det jag har nu...Det var en härlig tid!! Som alla andra år också varit...när man tänker på dem...KRAMAR! Gråt och gå vidare...Du förlorar en lägenhet men vinner ett hus! och Conny har du ju med dig...
