Do you belive?


En mörk skugga som sveper for förbi i ögonvrån, så verklig att man ibland vänder sig om för att prata med den som gått förbi precis, men..det är ingen där!
En känlsa av en hatt på huvudet, utan att ha sett den. Svart hela han. En känlsa av manlighet i rummet utan att veta sanningen. Endast vid den stora maskinen men också oftast vid pallplatserna.
Ingen tror mig, jo! En. En person tror mig. Ingen mer.

Små fotvatryck på sidan av en pappersrulle. 3 st. tydliga, 2 mindre tydliga. Ingen går väl ändå barfota på våra rullar i lagret?
Ingen med så små fötter. Så smala, små, nästan barn fötter.

Att veta att deras ugn gått sönder, att veta att hon inte haft det bra över nyår...den där förbannade känlsan som uppenbarar sig som en sanning bara några timmar senare.



(tagen från http://www.classesandcareers.com/education/wp-content/uploads/Ghost%20Lady.jpg)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0