Det får vänta med barn
"Jag vet inte vart jag ska men jag ska komma dit"
Att komma till insikt är ibland svårt. Det slog mig hårt i ansiktet igår,verkligheten.
Jag ville så gärna ha barn när jag var 14. Jag vill fortfarande ha barn. Men jag har alltid tyckt att det verkat så mysigt, inga problem och allt verkade frid och fröjd. Igår slog verkligheten mig i ansiktet. När jag inte hade förutsättningarna för ett barn så ville jag så gärna! Nu när jag har förutsättningarna, allt man kan tänka sig i ett förberedande för ett nytt liv, så vill jag inte. Jag har kommit till en tid i mitt liv där jag känner att " herregud, ett barn! Jag måste ha med barnet överallt, passa, se efter, kolla, titta, hålla, fixa, dona HELA tiden" Jag har inte tålamod och tid till det. Inte nu. Och även om jag inte vet vad jag vill göra med mitt eget liv än, så vill jag gärna ha gjort det innan. Fast, jag vill kanske ha barn innan jag kommer underfund med vad jag vill göra och det är väl inget större hinder att få barn först då jag vet att han jag skaffar barnet med kommer vara delaktig minst 50 % hela tiden, no matter what!
Men ändå, så vill jag vänta, jag vill göra mitt först. Kunna åka vart jag vill, när jag vill, hur jag vill utan att behöva tänka på någon annan än mig själv. Om jag vill bli super full, slå runt på stan och komma hem krypandes halv fem en morgon, så kommer det bara drabba mig dagen efter ( kanske C också, han får hämta saker som vatten och mat till mig). Men det kommer inte drabba ett stackars barn som ska undra vad mamma håller på med.
NEVER!
Jag vill ha mitt liv klart först,...iallafall just nu.
Att komma till insikt är ibland svårt. Det slog mig hårt i ansiktet igår,verkligheten.
Jag ville så gärna ha barn när jag var 14. Jag vill fortfarande ha barn. Men jag har alltid tyckt att det verkat så mysigt, inga problem och allt verkade frid och fröjd. Igår slog verkligheten mig i ansiktet. När jag inte hade förutsättningarna för ett barn så ville jag så gärna! Nu när jag har förutsättningarna, allt man kan tänka sig i ett förberedande för ett nytt liv, så vill jag inte. Jag har kommit till en tid i mitt liv där jag känner att " herregud, ett barn! Jag måste ha med barnet överallt, passa, se efter, kolla, titta, hålla, fixa, dona HELA tiden" Jag har inte tålamod och tid till det. Inte nu. Och även om jag inte vet vad jag vill göra med mitt eget liv än, så vill jag gärna ha gjort det innan. Fast, jag vill kanske ha barn innan jag kommer underfund med vad jag vill göra och det är väl inget större hinder att få barn först då jag vet att han jag skaffar barnet med kommer vara delaktig minst 50 % hela tiden, no matter what!
Men ändå, så vill jag vänta, jag vill göra mitt först. Kunna åka vart jag vill, när jag vill, hur jag vill utan att behöva tänka på någon annan än mig själv. Om jag vill bli super full, slå runt på stan och komma hem krypandes halv fem en morgon, så kommer det bara drabba mig dagen efter ( kanske C också, han får hämta saker som vatten och mat till mig). Men det kommer inte drabba ett stackars barn som ska undra vad mamma håller på med.
NEVER!
Jag vill ha mitt liv klart först,...iallafall just nu.
Kommentarer
Trackback
